Fokus på vidrigheter

Han kallar sig hellre fet-feminist än konstnär, han väcker ofta starka känslor hos publiken och han är beredd att gå väldigt långt för saker han tycker är viktiga. Minou har träffat Palle Torsson.

TEXT & FOTO Sophie Mauleon Larsson


2001 väckte Palle Torsson stort rabalder med filmen "Pippi Examples", där han klippt ihop scener ur Pippi Långstrump-filmen från 1970. Och även om Svensk filmindustri (SF) stoppade filmen utifrån rättighetsgrunder, var det inte det som bråket handlade om. Istället berodde de upprörda känslorna på att klippen visade en sexualiserad Pippi, eller snarare visade de på hur samhället blivit mer sexualiserat. När filmen gjordes på det frigjorda 70-talet, var det ingen som förfasade sig över att Pippi struttade omkring i bara trosor eller att Annika filmades underifrån när hon svischade ner för trappräcket. Men sedan dess har mycket vatten runnit under broarna. För att bland annat ta reda på mer om Palles tankar kring detta och vad som räknas till pedofili, stämde vi träff på ett litet café i södra Stockholm.

Jag vet inte om du såg den här i somras?
- Nej.

Palle tittar frågande på tidtabellen från Stockholms Lokaltrafik som ligger uppslängd mellan våra kaffekoppar på bordet.

Det är SL:s sommartidtabell. Jag tog med den därför att den väckte ungefär samma kritik som ditt verk Pippi Examples. Tidtabellen innehåller nämligen foton på barn och det var många som uppfattade bilderna som pornografiska. Man talade till och med om att SL skulle dra in hela upplagan.
- Men gud vad kul, det är ju faktiskt pedofilbilder! (Palle pekar på en liten flicka som sover.) Det enda som skiljer den här bilden från en sådan du hittar på nätet är att hon inte fått något namn.

Men var går i så fall gränsen för vad som kan räknas till pedofili? Själv såg jag bara bilder på barn. All uppståndelse kändes som en sjuk överdrift.
- Det intressanta är ju var man gör saker. Kontexten är jätteviktig, och man får inte blanda ihop olika kontexter. SL:s tidtabell ingår i ett offentligt sammanhang och är inte samma sak som exempelvis en modetidning. En modetidning har ju en speciell form och ett eget språk, där jobbar man väldigt mycket med ungdom och yta, och där kan sådana här bilder visas. Men i en offentlig kontext ger fotona helt andra associationer. Konst är en tredje kontext, och där tycker jag att man i princip ska kunna göra vad som helst.

Du har ju själv en liten dotter på fyra år. När du ser allt våld och sex som finns i samhället, blir du inte orolig för henne då?
- Nej, det blir jag inte. Alltså, det är ju hennes liv och det får hon gestalta till stor del själv. Vad jag kan göra är att ge henne en grundtrygghet och självförtroende.

Dataspelet "Sam", där man spelar en femårig tjej som skjuter ner folk.

Många av dina verk är rätt grova. De innehåller våld och porr. Känner du någonsin äckel inför det du själv håller på med?
- Nej, det är helt normala saker för mig. För mig är arbetet med mina verk ett sätt att distansera eller närma mig de ämna som jag jobbar med. Men det finns också alltid ett patos i mina verk, vilket man inte får glömma bort. Dessutom vill jag verkligen hålla på med det jag gör!

Varför då?
- Som konstnär kan jag lyfta fram sådant som folk annars väljer att blunda för. Vi lever ju i ett väldigt våldsamt och sexualiserat samhälle vilket färgar av sig på vår vardag. Därför är det viktigt att arbeta med den här typen av frågor och jag tycker egentligen att det är mer onaturligt att folk inte belyser dem mer - men det är väl en försvarsmekanism.

Vad skulle du säga är den röda tråden mellan dina verk?
- Min konst handlar mycket om samhällets tabun - eller snarare sådant som både är tabu och öppet förtryck. Jag tar upp frågor kring etik och hur man ska förhålla sig som individ till ett system där det finns mycket dubbelmoral.

Du har sagt att du med Pippi Examples ville visa hur vår blick blivit mer sexualiserad. Och jag tycker verkligen att det stämmer. Som liten hade jag inte en tanke på att det skulle vara något märkligt med att Pippi struttar runt utan trosor, men när jag såg filmen i repris som vuxen reagerade jag direkt på den saken. Självklart tycker jag att barn ska få vara fria att springa nakna, men det var tydlig att min syn hade förändrats.
- Det är jävligt coolt att man inte tänkte på sådana saker när man var liten, och det är något jag vill belysa i verket - att vi lever i en ofri värld idag. All fokusering på utseende och yta är som en kvävande korsett. Även om det inte är omöjligt att bryta sig ut, krävs det otroligt mycket av dem som vill frigöra sig från ramarna. Men där tror jag att konsten kan vara en injektion som gör att man får kraft att går vidare och utvecklas.

- En viktig poäng med Pippi Examples är också att visa på relationen mellan patriarkatet, modevärlden och det egna barnet – barnet i en själv och de bilder man bär med sig från barndomen. Det är en relation som är ständigt närvarande i våra liv, vilket är väldigt allvarligt och viktigt att diskutera. Egentligen skulle vi behöva en kollektiv terapi.