Temat genomsyrar också hennes nya bok "Kronprinsessan". Boken handlar om tvåbarnsmamman Charlotte Damgaard, som blir erbjuden posten som miljöminister. Charlotte möter på motstånd som ung, radikal och framförallt kvinnlig minister. Media kastar sig på den karismatiska politikern och upphöjer henne till skyarna för att sedan miniutöst granska varenda litet felsteg hon gör. Både kvinnliga och manliga kollegor hugger kniven i ryggen på henne, gamla bekanta baktalar henne och familjelivet börjar långsamt vittra sönder.
Boken, som är inspirerad av Mona Sahlin-affären, är med sitt rappa och fräscha språk svår att lägga ifrån sig och en genuin medkänsla för Charlotte infinner sig. Efter mordet på Sveriges "kronprinsessa" Anna Lindh, känns också likheterna mellan henne och Charlotte obehagliga. Man kan inte låta bli att tänka på att det faktum att Anna Lindh var kvinna och högt uppsatt politiker, i sig var en hotbild mot henne, något som Hanne-Vibeke Holst också påpekat. Efter mordet på utrikesministern ställde Hanne-Vibeke Holst in alla intervjuer i Sverige. Istället fick Minou en e-post intervju med författaren.
Vad var dina reaktioner på mordet på Anna Lindh?
- Chock, sorg och rädsla.
Charlottes situation i "Kronprinsessan" har stora likheter med kvinnliga politikers karriärer såsom Mona Sahlin och Gudrun Schyman i Sverige och Ritt Bjerregaard i Danmark. Vilka är de främsta hindren för dagens kvinnliga politiker och deras karriärer i Norden tror du?
- Det är mycket svårt att svara enkelt på. Men utan att simplifiera ett komplext svar kan jag i alla fall säga att könet är det mest omedelbara hindret.
- Kvinnliga politiker (och kvinnor över huvud taget) påminns ju konstant om att de är just kvinnor - och därmed anormala eller svaga. Och kvinnor som bryter mot den stereotypa könsrollen straffas fortfarande hårt, mycket hårdare än de förväntat sig. Det är ännu provocerande att sticka ut, att utmana det manliga maktmonopolet och själva föreställningen om hur en riktig kvinna ska agera.
- Därför kommer den kvinna som går själv, hon som lämnar flocken av andra kvinnor, bli socialt straffad. Hon blir utestängd från kvinnogruppen (väninnor, kollegor, systrar och så vidare) utan att hon för den skull upptas i männens loge. På så vis bli hon mycket utsatt och mycket ensam och måste vara extremt stark för att kunna klara av den konstanta kampsituation hon befinner sig i. Dessutom kommer hon själv ofta tvivla på om hon är tillräckligt bra och om hon har barn kommer hon i hög grad att lida av dåligt samvete - som inte behöver vara rimligt utan också kulturellt bestämt.
- På det hela taget kommer hon att känna en längtan efter allt det hon var tvungen att offra för att bli toppolitiker: familjelivet, bullbakandet, trädgården, simturerna, närheten till sin älskade. Därför frågar hon sig också, mer än män gör, om det verkligen är värt att bli politiker. Eftersom det för henne alltid kvarstår möjligheten att realisera en "feminin identitet" utanför kampzonen.
Hur skiljer sig det feministiska "klimatet" i Danmark från det i Sverige tycker du?
- I Danmark är feminism och jämställdhet en privat fråga som inte ligger särskilt högt uppe på den politiska dagordningen. Så feminister betraktas antingen som gammaldags rödstrumpor eller som unga, radikala extremister. Generellt kan man säga att caffe latte-generationen inte är särskilt intresserad av jämställdhetsproblem - de unga tjejerna tror att den kampen är vunnen och att de i alla fall ska klara sig undan problem.
Männen i dina böcker är bra mer jämställda än genomsnittet i både Danmark och Sverige (de diskar, lagar mat och tar hand om barnen) - ändå uppstår det stora konflikter när kvinnan vill satsa på karriären. Är det ett olösligt problem?
- Det stora problemet, också för männen i mina romaner, är att det finns ett så begränsat medvetande om den patriarkala kulturens enorma inflytande på våra normer och tankesätt. "Mina" män tror ju själv att de är himla moderna, men inuti dem sitter det en gammal John Wayne som vill ha status, makt, ära och kontroll över sin kvinna!
Vilka feministiska visioner har du?
- Min feministiska vision går i korthet ut på att frigöra bägge könen så att vi kan tillåta oss att utveckla egna, personliga premisser. Mannen ska få lov att slappna av, inte känna sig pressad in i ett hierarkiskt konkurrensförlopp och han ska inte tvingas till att gå ut i krig varenda dag. Kvinnan ska få lov till att fullfölja sin ambition att vara aggressiv, dynamisk och potent om hennes temperament och kvaliteter medger det.
- I stort handlar det för mig om att bägge könen blir lika mycket värda. Att det ena könet inte dominerar det andra. Att såväl män som kvinnor finner en balans mellan huvud och kropp, det produktiva och det upprätthållande, frihet och förpliktelse och mellan egen identitet och föräldraskap. Det vill säga att vi får tid till våra barn, men inte offrar oss för dem.
Dina böcker handlar främst om övre medelklasskvinnor. Du har inte haft några tankar på att skriva om situationen för arbetarklasskvinnor i dagens Danmark?
- Det tycker jag faktiskt att jag har gjort! Mina två systrar i "Min mosters migrän" (en självbiografisk roman, reds anm.) lever ju liv som lågavlönade arbetare. Och i "Det verkliga livet" spelar den unga proletärflickan Heidi från Ishøj en mycket stor roll för Therese (Skårup, reds anm.).
- Jag känner mig mycket solidarisk med den stora gruppen underpriviligierade och lågavlönade kvinnor, som själva kanske inte skulle kalla sig för arbetarkvinnor. Jag ska heller inte utesluta att jag skulle kunna skriva en roman utifrån deras värld.
- Jag tror faktiskt att den kvinnliga huvudpersonen i min nästa roman ska ha traditionell arbetarklassbakgrund. Men det är nödvändigt att man är klok, insiktsfull och mogen, om man ska skriva om andra miljöer än de man själv känner till.
Jag får intrycket att dina romaners huvudpersoner har mycket gemensamt med dig själv. Hur mycket från ditt eget liv använder du direkt i böckerna?
- Inte så mycket som man skulle kunna tro. I Kronprinsessan har jag rent biografiskt fjärmat mig mycket från mig själv, men självklart känner jag till de eviga kvinnodilemman à la barn-eller-karriär, ska-jag-gifta-mig-eller-skiljas och jag är ju själv en kontroversiell kvinna som har upplevt hur det är att gå mot vinden och få stormen rätt i ansiktet. Sedan är jag ju själv engagerad i politik, lätt att reta upp och ibland tämligen naiv (dock inte så naiv som jag har varit!)
I "Min mosters migrän eller hur jag blev kvinna" använder du dig av dina systrars och deras mäns liv för att konkret beskriva hur ojämställt det kan se ut mellan kvinnor och män i dagens Danmark. Hur reagerade de när boken kom ut?
- De var lite överväldigade över exponeringen, men allt som allt tror jag att bägge mina systrar är stolta över att ha bidragit till att så många hundra tusen kvinnor i Danmark och i Sverige har öppnat ögonen. För övrigt har båda skilt sig sedan dess…
"Modellerna", 1987, Rabén & Sjögren
"Heja Maja!", 1991, Almqvist & Wiksell
"Thereses tillstånd", 2000, Bonnier
"Det verkliga livet", 2000, Bonnier
"En lycklig kvinna", 2001, Bonnier
"Min mosters migrän eller Hur jag blev kvinna ", 2002, Bonnier
"Kronprinsessan", 2003, Bonnier