Bakom årets Nobelpristagares svenska utgivning står Brombergs förlag, ett av landets få bokförlag med en kvinnlig chef. Minous Jenny Enarsson pratar med Dorotea Bromberg om läsning, favoritförfattare och demokrati.
Hur väcktes din kärlek till litteraturen?
- Kärleken till litteraturen väcktes därhemma, där alla böcker fanns i stora mängder. Och så läste alla runt omkring mig. Det var inget att fundera över, bara att läsa.
Vad och vem läser du helst?
- Det är svårt att välja några favoriter, jag är road av alla bra böcker. Med det menar jag författare som ger mig något i form av nya tankar, identifikation (den där känslan att det där har jag "nästan" tänkt själv) och ett språk som jag kan njuta av. I.B. Singer är ett perfekt exempel på en sådan författare. Men det finns såklart också många, många andra. Årets Nobelpristagare är ett utmärkt exempel på klarhet, nyansering och igenkänning.
Vilka kvinnliga författare vill du rekommendera - både bland Brombergs egna författare och andra?
- Bland svenska författare njuter jag gärna av Kerstin Ekmans senaste två böcker. Jag har också nyligen upptäckt Birgitta Rydell. Bland Brombergs egna kvinnliga författare kan jag rekommendera Yrsa Stenius som skriver ett alldeles eget, mycket personligt språk som jag njuter av i stora drag.
Hur ser du på din roll som förläggare och det inflytande som du har?
- Inflytandet som förläggare tänker jag inte dagligen på. Det viktigaste är att de böcker vi ger ut är bra och kan ge något nytt och spännande till sina läsare. Möjligen känner jag ett visst ansvar att inte ge ut vad som helst, utan att bara ge ut sådant som kan betyda något.
Hur ser du på förhållandet mellan läsande och skrivande?
- Läsande och skrivande är två sidor av samma sak, mycket nära förknippade med varandra. Det blir definitivt inget skrivande utan läsandet. Och läsandet kan kanske leva utan att skriva men förr eller senare så formuleras tankarna till något som har med skrivandet att göra. Och framför allt: ju mer man läser, desto mer vill man läsa och desto mer vill man att det skrivs.
Det verkar ofta som att det finns mer plats för kvinnor som läsare än som författare - kvinnan som konsument snarare än skapare. Kvinnor läser mycket och köper många böcker, men är inte lika välrepresenterade bland (utgivna) författare. Man skulle alltså kunna se läsande och litteratur som något som kvinnor lägger pengar på och som män tjänar pengar på. Håller du med?
- Nej, jag är inte riktigt överens med dig om det. Det finns inte lika många kvinnliga författare för att vi inte har haft tillgång till utgivning och skrivande under lika lång tid som män. Vi började mycket senare och då tar det tid tills fler kvinnliga författare föds. Nej, jag hoppas verkligen inte att det bara är män som tjänar pengar på det. Det finns många kvinnor som förlägger böcker och även som äger förlag. Se på Eva Bonnier till exempel.
Känner du ett ansvar som kvinnlig förläggare att lyfta fram kvinnliga författare?
- Det är alltid extra roligt att hitta en bra kvinnlig författare men jag inriktar mig inte särskilt på det. De kommer fram förr eller senare om de är bra.
Du skapade Brombergs från grunden tillsammans med din pappa när du bara var 23 år. Ni måste ha mött mycket motstånd - hur fann ni styrkan och envisheten att framhärda i det ni ville skapa?
- Vi hade varandra och vi var båda obotliga optimister och entusiaster - fast pappa var bäst och störst. Han kunde allt om förläggeri, jag kunde inget. Men vi har också gått igenom svåra saker (särskilt min far), mycket svårare och mindre lustfyllda än att starta ett bokförlag. Vi såg på det som ett äventyr som kunde misslyckas men som vi inte ville vara utan.
När man gör en internetsökning på ditt namn får man, förutom de förväntade träffarna om dig och förlaget, även upp några antisemitiska sidor där du finns med på listor över kända svenskar av judiskt ursprung. Mot bakgrund av dina egna erfarenheter, hur ser du på yttrandefrihetens paradox - detta att demokrati skapar utrymme för icke-demokratiska yttringar? Och hur ser du på litteraturen som demokratisk kraft?
- Ja, demokrati skapar utrymme för icke-demokratiska yttringar. Jag tror att det är det oundvikligt. Men det är nödvändigt att hålla ögonen på hur långt dessa yttringar sträcker sig och agera när gränsen passeras. Litteraturen är en enorm kraft i våra liv. Jag tänker på vår empati- och inlevelseförmåga när det gäller andra människor. Den leder till ökad förståelse och till konfliktlösning i form av ord istället för vapen. Kunde alla läsa skulle det inte finnas rasism och konflikter som det vimlar av i vår värld.