Kanske har vissa berättelser om övernaturliga väsen kommit till för att avskräcka människor från att göra farliga saker - älvor och skogsrån från att gå vilse i dimman eller i skogen, och Näcken från att bada i okända vatten. Andra berättelser kan ha varit ett sätt att hantera sådant som man inte hade medicinsk kunskap nog för att förstå - till exempel hallucinationer. Och många berättelser om troll och andra skogsboende verkar vara kristen propaganda, eftersom det ofta visar sig att korstecken och Guds namn jagar trollen på flykt, och eftersom dopet ansågs skydda mot mycket av trollkraften.
Ett återkommande tema i mängder av berättelserna är dock demonisering av kvinnlig sexualitet. Förvånansvärt ofta visar det sig att dessa kvinnoväsen som lockar män i fördärvet gör det för att de vill ha sex med dem. Och det slutar aldrig väl för en man som låter sig förföras.
När dimman ligger över ängarna är det i själva verket älvorna som dansar. Män som blir indragna i danserna får uppleva en kärleksnatt som stjäl all livskraft från dem. Folklivsforskaren Ebbe Schön har konstaterat att det i dessa berättelser alltid medför olycka att ge sig i lag med älvor - mannen i fråga får alltid något fysiskt eller psykiskt men.
Rånda - skogsrået eller skogsfrun - är förtrollande vacker på framsidan men har ett hål med granris i ryggen, och är ihålig som en rutten trädstam. Ibland har hon också svans. Hon lockar med sig män in i skogen innan de hinner förstå vem hon är. När de återvänder är de så trötta och slitna att de nästan har förlorat förståndet. Det behövs bara att en man ger efter för Rånda en enda gång så kommer han alltid att vara i hennes våld och vara tvungen att lämna familj och hem varje gång hon kallar på honom. Ibland tar Rånda också livet av män. Hon kan till exempel lura en man som gått vilse att tro att han har hittat hem och lagt sig i sin säng när han i själva verket har lagt sig ned för att sova på en kall sten i ett kärr.
En annan intressant varelse är maran som rider människor på nätterna och har lånat sitt namn till mardrömmen. Om en kvinna hade ägnat sig åt magiska knep för att få en lätt och smärtfri förlossning var straffet att hennes barn blev en mara om det var en flicka och en varulv om det var en pojke. Schön påpekar att maran i många berättelser är ett erotiskt väsen som kommer till män och pojkar då de sover. Om mannen besvarar marans kärlek ligger de med varandra, annars plågar hon honom. Det finns också varianter på detta där det sägs att maror var kvinnor som inte har "gått åt" på äktenskapsmarknaden.
Förr eller senare återkommer dessa sägner till kvinnlig sexualitet. Detta är inget unikt. Hysterin kring kvinnors åtrå löper som en klarröd tråd genom historien. Samhällen har alltid sett sig tvungna att kontrollera och reglera den kvinnliga sexualiteten, och man har alltid tagit hårdhänt itu med kvinnor som vägrar falla in i ledet - det är bara tillvägagångssätten som har varierat. På medeltiden brändes dessa kvinnor på bål, idag kallas de horor. I 1800-talets Europa antog läkarvetenskapen att kvinnor styrdes helt av sina fortplantningsorgan, och "erotiskt beteende" ansågs vara ett tecken på sinnessjukdom. Den logiska lösningen var naturligtvis att operera bort klitoris, äggstockar eller livmoder.
Berättelserna om älvor, maror och skogsrån gav klara besked till både män och kvinnor. Dessa kvinnoväsen åtrår män och tar sexuella initiativ utan några tecken på skam - alltså kan de inte vara av kött och blod. Sägnerna förklarade alltså för kvinnor att beter man sig på detta sätt är man inte människa, och avskräckte samtidigt män för att beblanda sig med sådana varelser. Samtidigt framställs männen alltid som oskyldiga offer, oförmögna att försvara sig mot dessa förföriska, lömska och manipulativa kvinnoväsen - något som för övrigt än idag är ett favorittema inom både amerikansk filmproduktion och svenskt rättsväsende.
Så nästa gång du hör talas om (eller stöter på…) älvor, skogsrån eller maror i vilken form det än må vara - bejaka dem. De representerar kvinnor som vägrar att förknippa sex med skam, som inte sväljer sin vrede utan tillåter sig att bli arga, och som inte låter sig hunsas. Och sådana kvinnor gör oss alla en tjänst.